lördag 17 januari 2009

Döva öron

När jag säger något är det ingen som hör mig. Säger jag samma sak igen då tjatar jag. Du hör vad jag säger men vill inte lyssna, vill inte svara. Vågar snart inte säga något, vågar inte be om hjälp mera. Bättre att göra det själv vad det än är. Börja prata tyst med sig själv istället så att man inte stör.

Hur länge ska detta gå?????

Börjar komma till en gräns att jag bara vill härifrån. Bort från allt. Mår dåligt av detta, men kan inte säga något för då tjatar jag. Snart har jag fått nog. Om du vill att jag ska gå säg det då hellre till mig rakt ut istället så går jag, annars gör jag det snart ändå. Önskade att det var som förr igen.

1 kommentar:

Emma sa...

Gumman, det låter så jobbigt. Allting. Och det verkar inte bli bättre heller.
Jag är inte bra på att säga saker, sådant som gör att man mår bättre. Jag är bra på att skriva, men just när det kommer till de där orden man behöver säga tar det stopp. Men jag kan alltid lyssna om du behöver prata, om så bara för att slippa tystnaden, eller vill tjata på någon annan. Jag finns här om du behöver mig